Hej, Vi har en ny app!
Forut att din app ska fortsatta rulla som det ar tankt behover du uppdatera till nyaste versionen. Klicka pa knappen pro att uppdatera!
Ifall en sak tycks allihopa medverkande i den debatt som utlostes fran Goteborgs-Postens kulturchef Bjorn Werners kronika ifall ratade Tinderman besta overens: Den nya digitala dejtingekonomin har besegrare, och den inneha forlorare.
Sydsvenskan
Det ar emellertid en rattfram sporja vilka dessa ar – samtidigt Werner (GP, 2/1) framhaller de socialt forfordelade mannens sexuella pina gallande den digitala arenan, har till foredome Expressens Anna Hellgren (13/1) visat gallande att dessa man knappast kan sagas besta mer drabbade an kvinnor i lagstatusyrken, snarare tvartom. Det handlar forstas inte enkom om tillgangen till sex, utan ocksa om vem som i vidare fras gynnas av strukturerna, men inte heller i den mer begransade fragan rader nagon samstammighet om orsakssambanden. Nar exempelvis Kristina Hedberg (DN, 6/1) menar att dejtingappar som Tinder inte utfor nagot mer an befaster en redan existerande sexuell rangordnat system, betonar Johan Anderberg (HD-Sydsvenskan, 14/1) att detta blott ar partiell akta: Att dejtingapparna inte enbart exploaterar ojamlikheten, utan i viss mening samt skapar den.
Den digitala relationsmarknaden ar, anser Anderberg, annu en ett exempel kungen https://kissbrides.com/sv/filipinocupid-recension/ stordriftens hansynslosa logik: Precis som den lokala foretagaren gar omkull nar internethandeln nar byn, sa inneha den snyggaste killen kungen jobbet ej langre sa mycket att anlanda med, alldenstund hans konkurrenter genast ar – som minst – alla andra man i alltsammans stan.
Anderbergs betraktelse av hur kapitalismens utslagningsmekanismer verkar dessutom kungen mansklig niva ar forstas uppbokat giltig – men sjalv betvivlar att den ar tillrackligt djuplodande. Att den digitala kulturen paverkar vara liv i genom hur vi rangordnas av dess algoritmer ar tydligt, men den paverkar oss i minst lika hog stadium i genom sin forskjutning fran hur vi uppfattar oss sjalva och varandra. Den dynamik som kannetecknar Tinder ar densamma som praglar den digitala existensen i stort: jaget konstrueras aktivt i genom preferenser och aktiviteter, relationer fortingligas och anvands som identitetsmarkerande tillhorigheter och kommunikation sker enbart i former som medger total kontroll. Den enda skillnaden ar att drivkrafterna gjorts mer explicita: Jag framstaller ej bara mitt jag, utan sjalv gor det i det uttalade syftet att det ska bli alskat.
Gallande synonym gang som jaget gallande jakt efter karlek tvingas handla sig till ett saljbart ting, riktar det aven en motsvarande konsumistisk blick mot sin omvarld: ”Aldrig”, skriver tekniksociologen Sherry Turkle apropa den digitala dejtingkulturen, ”har det besta lattare att grubbla gallande potentiella romantiska partners som varor tillgangliga i overflod”. Och det ar har jag tror att den kapitalistiska logiken nar djupare an hur sa Anderberg antyder, gallande ett satt som paminner om va serietecknaren Liv Stromquist skildrar i sin ”Den rodaste rosen slar ut”: Den andre upphor att besta fangslande som genuint annan, och far sin betydelse enbart i kraft av att bidra jaget erkannande, ett identitetsbyggande attribut bland manga.
De algoritmer som bedomer anvandarens varde utifran vardet hos de anvandare som gillar henne, far med andra ord djupare konsekvenser an vilken karlekstorstande ansikte som dyker upp kungen var skarm harnast: Den tycks vara verksam samt i var originell sjal. Vinnaren i denna nya disciplin blir enar, snarare an nagot enskilt befolkningssegment, ett tankesystem – namligen det som villigt spjalkar upp saval den egna personen som den andre till en samling matbara egenskaper, och forhaller sig till relationer som en krasen konsument.
En annan sporja som ar presentator att hejda sig spann ar den om attraktionskraft. Ifall det genast finns vissa grupper som gynnas kungen andras bekostnad gallande en digitaliserad dejtingma personer som skulle ha gynnats i alla fall? Ett tankevackande besked finns att hamta i den amerikanske biologens Richard O Prums aktuella ”Skonhetens evolution”, dar forfattaren aterger forskning om baksida av underben som uppfattas som intagande. Det visar sig att bedomningen av attraktivitet sker i flera steg, och mycket med direkt motsatt utfall.
Utbredd en forsta ytlig visuell granskning – svajpa hoger eller vanster – tenderar skonheten att besta mer eller mindre objektiv, i den bemarkelse att de flesta manniskor ar overens om vad som ska uppfattas som attraktivt. Men, och detta ar det intressanta: utbredd mer komplext socialt harmoni omprovas detta forsta intryck pa subjektiva grunder, med resultatet att asikterna gar atskils pa ett slumpmassigt fordelat satt. Av det skalet, anger forskarna, ar det mojligt ”for uppemot allihopa att ha relationer dar bada parterna uppfattar varandra som unikt begarliga”.
Vilken typ fran attraktion som ar framkomlig kungen Tinder borde vara uppenbart, och i denna fras har Anderberg fullstandigt riktig, kanske till och med mer ratt an han anar, for i den digitala dejtingvarlden gynnas den klassiska skonheten inte bara fran databolagens algoritmer, utan av deras vaxelspel med var speciell evolutionara programmering. Men verkligt bekymmersam blir detta forst nar man lamnar svajpandet darhan och betraktar den mer overgripande framatskridande som pagar omkring oss, i vilken realistisk, starkt intresserad humanistisk narvaro i allting hogre grad ersatts med digital uteblivelse.
Genom att tomma det manskliga sociala samspelet pa det satt som nu sker, riskerar vi med andra ord att forsamra ocksa mojligheten till realistisk ingaende foralskelse, och till en tilldragning som nar djupare an till en schematisk bedomning fran estetisk symmetri. Till en lystnad som tar kroppen i besittning, men som i viss mening harror fran sjalen: och finns det nagot som kan kurera den till kvantifierbarhet styckade kottkropp som vi latit oss sjalva forvandlas till, sa ar det val en sadan.
Anderberg aterger en passage klocka den franske forfattaren Michel Houellebecqs senaste bok ”Serotonin” forut att illustrera sin tes att sexuell njutning i och med den digitala revolutionen riskerar att bli en forman forbehallen en snav elit. Jag tanker sjalv snarare pa ett citat klocka romanen ”Elementarpartiklarna”, skriven langt framfor dejtingapparnas intag, ifall hur samtidens manniska gjort det romantiska umganget till en fritidssyssla, en sorts noje i vantan gallande ett kommande avromantiserat fornuftsaktenskap, till i princip jambordig delar varaktig fran sexuell och narcissistisk gladje. ”Naturligtvis”, konstaterar forfattaren, ”har hon pa sa vis franhant sig all potential till salighet.”